Vem ska kasta första stenen på Sveaskog? Den frågan ställde jag mig själv i dagarna när jag blev tillfrågad vad jag tänker om det som händer i Sápmi.
Sakfrågan: Sveaskog har hotat att kalhugga 700 hektar i Luokta-Mávas sameby. Ett område som innehåller flera rödlistade arter och som är renarnas vinterbetesmarker. Samebyn säger att renarna inte kommer att överleva till våren om de tar skogen denna vinter. Sofia Jannok med flera har bett om hjälp via sociala medier, vilket ledde till att Sveaskog nu beslutat sig för att ”pausa” och vill ha ”en dialog”.
Det här händer om och om igen. Gensvaret denna gång var större än någonsin. Den här tiden väcker en högre medvetenhet om vad som händer. Så många svarar för inom oss inser vi att det är Moder Jord själv som ber sina barn om hjälp. Hon ber om hjälp genom de som närmast hör henne och drabbas av vad som sker – i detta fall via samebyn Loukta-Mávas och Sofia Jannok.
Men räcker det att ”hänga ut” och fördöma Sveaskog i sociala medier? Finns det inte mer vi kan göra, på en högre nivå än aktioner för varje enskild händelse? Jag tänker att vi behöver förstå hur allt hänger ihop, och hur vi själva är en del av det som sker. Först då kan vi förändra på riktigt.
Jag tänker så här: varje övergrepp som begås mot Sveriges urfolk, mot den biologiska mångfalden som är en förutsättning för allt liv och mot naturen själv är ett uttryck för ett destruktivt system. Ett system som vi alla är en del av.
Systemet bygger på sunkiga värderingar om människan som skapelsens krona med naturen som ”resurs” för vår bekvämlighet och kolonial äganderätt med vinst för några få.
Det här tror jag är den egentliga anledningen till att vi blir så upprörda när vi läser om Sveaskogs planer. Handlingen i sig är ett övergrepp på liv och hälsa för allt levande. Och det är ett övergrepp som begås om och om igen utan att ansvariga ställs inför rätta. När det tillåts ske blir det normativt att det ”är okej”, och det är vad som egentligen är upprörande.
Sveaskogs agerande är ett symtom på att ett sjukt system som behöver förändras. Att Sveaskog efter aktionerna i sociala media ”pausade” just denna gång förändrar inte systemet.
Systemet upprätthålls av lagar och lagstiftningen skyddar inte vare sig natur, miljö, mångfald eller människor. I lagstiftningen betraktas naturen som egendom och det som därför regleras är ägandeförhållanden.
Statligt eller ej styrs ett bolag av aktiebolagslagen som sätter bolagets ekonomi först, inte planetens ekosystem eller människor. Regelverken för bolag kommer inte ur den ursprungliga entreprenörsandans drivkrafter: att skapa kreativa lösningar för att hjälpa människor, att skapa möjligheter för fler än sig själv att försörja sig och blomstra.
Ett bolag regleras för att skapa vinst för sina aktieägare. När ”produkten” som ska skapa vinsten är naturen uppstår de förödande konsekvenser vi nu ser som hotar allt liv på planeten.
Företag är dessutom juridiska personer så det är företaget som ställs till svars inte människorna som fattar besluten.
Och vilka är aktieägarna? Det är inte bara giriga gubbar i kostym. Det är du och jag. Det är vi som är kunder i bankerna som drivs av vinstintresse. Det är vi som har våra spar- och pensionspengar i fonder som vi inte själva förvaltar, utan förvaltas av bankerna som har som uppdrag att göra så mycket vinst som möjligt, och därför investerar där det finns mycket pengar att hämta. I multinationella bolag i gruvindustrin som exploaterar såväl Sverige som Amazonas. I oljebolagen. I skogsbolagen.
Därav min fråga: vem ska kasta första stenen på Sveaskog?
Det är jobbigt att erkänna, men det är här vi är idag. Ännu jobbigare blir det att inse att om detta fortsätter så vi förlorar Amazonas och världens regnskogar, så försätts vi alla i samma situation som renarna i Sápmi om Sveaskog fullföljer sina planer. Våra liv står på spel.
Vi vet det här. Vi kan bättre. Det måste finnas ett annat sätt. Och det finns frågor att ställa sig för att hitta en annan väg.
Vad behöver vi släppa taget om?
Vi behöver se och släppa taget om de sätt vi själva upprätthåller det gamla systemets värderingar. Ett sätt som vi upprätthåller dem är att sitta tysta eller titta åt ett annat håll…
Vad behöver skifta, transformeras, förändras?
Vi behöver förändra den föråldrade lagstiftningen så att den skyddar liv och hälsa, inte ”ägarna”. Då blir konsekvensen att såväl storbolagen som vi själva förändrar vårt beteende och vårt synsätt.
Vad behöver vi mer av, vad behöver vi kalla in?
Vi behöver kalla in ett perspektiv där vi är FÖR en levande planet, och verka från en plats inom oss där vi inte drivs av rädsla och ilska utan av kärlek till livet, planeten och kommande generationer. Naturligtvis ska vi väcka våra folkvalda politiker i Sverige och den stat som äger Sveaskog. Men vi lever i en global värld och jag tänker att det första steget för en levande planet är en internationell lagstiftning som kriminaliserar storskalig miljöförstöring. Att göra ecocid till ett brott i enlighet med Romstadgan, jämställt med folkmord och krigsbrott.
När den lagen blir verklighet internationellt kommer Sverige att få ändra sina lagar därefter och Sveaskog får vackert anpassa sig.
Lagar behövs för att kunna göra förändringar fort, vilket är avgörande i det här fallet. De bidrar också till att skifta värderingar. Ingen vill längre gå tillbaka till hur det var före lagen om barnaga, före lagen om prostitution, före samtyckeslagen. Ingen vill ta bort Barnkonventionen från lagstiftningen. Att slaveri och kvinnlig rösträtt ens var frågor för diskussion framstår idag som absurt. Lika absurt som det faktum att miljömord idag sker lagligt.
Vad är den högsta visionen och hur gör vi den möjlig?
Vi kan välja att flyga som Örnen och Kondoren, sida vid sida, välja att flyga ovanför konflikter och draman och i stället ta sikte på den stora visionen som kommer med det högsta bästa för allt levande. När jag intar det perspektivet så är det lagen om ecocid som jag ser som ett första avgörande steg. Jag ser att den kan bli vad som enar mänskligheten. Jag ser en möjlighet som överbryggar motsättningar i andra frågor och öppnar för kommunikation: mellan katolska kyrkan och världens urfolk. Mellan samer och svenska staten.
En lag som kriminaliserar storskalig miljöförstöring kan
- förändra hela spelplanen för världsekonomin.
- Verka för sant gröna investeringar – inte grönmålade av stora bolag med vinstintresse.
- Skapa förutsättningar för ett kreativt entreprenörskap som hittar lösningar som gagnar alla och även skapar blomstrande ekonomi.
- När världen ser att ekonomin inte går under kan det skapa en förståelse för och ett erkännande av naturens rättigheter.
- Få västvärlden att vända sig till urfolken för deras kunskaper om att leva hållbart och bevara biologisk mångfald.
De flesta vet ännu inte att den här möjligheten finns, vilken gamechanger en lag om ecocid är och att det finns inom räckhåll, i vår tid. Jag känner att det är så otroligt hoppfullt och möjligt att det finns en väg att göra Ecocid till ett internationellt brott.
Vill du läsa mer och bli medlem kan du läsa mer på stopecocide.earth
Till mina samiska vänner
Mina förfäder var med och koloniserade Sápmi. De kunde inte bättre. Å deras vägnar ber jag om förlåtelse för allt lidande de orsakat. Jag och vi alla vet bättre idag och kan göra bättre. Min uppriktiga önskan är att stå vid er sida och tillsammans göra vad jag kan FÖR en levande planet. Jag vill lära mig mer om relationen till naturen som mina förfäder tappade bort längs vägen, men som världens urfolk har bevarat. För detta är jag oändligt tacksam och den första att erkänna att det är ni som är våra lärare, vi behöver er kunskap nu mer än någonsin. Det är ni som är vägvisarna. Min önskan är att backa upp och bidra på alla sätt jag kan. Det är det minsta jag kan göra. Tack!