I veckan publicerades en artikel om forskning på inre omställning. Under pandemin har omställning blivit ett uttjatat begrepp. Det som forskas på är alltså inte omställning till digitala event, utan den omställning som krävs för ett samhälle i ekologisk balans. Om förändringar av människors världsbild, värderingar och tankesätt. Om självmedvetenhet, om empati och medkänsla, inte bara med andra människor utan med allt levande.
Mitt hjärta gjorde ett glädjeskutt när jag läste denna artikel. I tio år har inre omställning varit min hjärtefråga, även om jag inte använt de orden utan pratat om ett medvetet liv och att hitta tillbaka till vår relation till naturen.
Glädjen ligger att detta nu blir taget på allvar, att det lyfts i forskning och att perspektivet i forskningen utifrån samma slutsats som jag själv drog för snart 14 år sen då jag kom i kontakt med traditionerna från Peru: att allt börjar med oss själva. Att vi behöver se de tankar, föreställningar vi har om oss själva och göra det obekväma jobbet att ”tänka om, tänka rätt” för att sen kunna leva på det sätt som tjänar inte bara oss själva utan planeten.
Att inse att vi blivit födda in i, indoktrinerade i och har internaliserat ett system av föreställningar om människan som överlägsen naturen. Att vi ser djur och natur som handelsvaror för vår bekvämlighet. Att vi i vår kultur glömt bort, inte längre håller för sant och till och med förlöjligar som flum att allt levande delar samma livskraft. Att allt levande har ett medvetande och att allt levande kommunicerar. Först när vi medvetet intar vår plats I naturen, där vi inte ser naturen som något utanför oss själva som vi lever AV, kan vi fullt ut skapa en värld i balans i även i det yttre.
Om forskningen: ”Det är inte bara yttre förändringar inom områden som jordbruk, transporter och byggande som krävs för ett samhälle i ekologisk balans. Allt fler svenska forskare menar att den inre omställningen av våra tankesätt, känslor och värderingar är minst lika viktig. Christine Wamsler, professor vid Lunds universitet, ser den inre omställningen som avgörande för att göra samhället hållbart. Hon definierar begreppet som förändringar i människans inre dimensioner, exempelvis vår världsbild, våra värderingar, tankesätt och övertygelser. Det handlar också om relaterade kognitiva och känslomässiga förmågor som självmedvetenhet, medkänsla och empati.
– Inre dimensioner är nyckelpunkter för förändring eftersom de ligger till grund för många hållbarhetsutmaningar. De påverkar hur vi relaterar till varandra, andra, miljön och framtiden. Inre omställning kan förstås som frigörandet av människans potential att engagera sig, bry sig och skapa förändring för ett bättre liv, säger Christine Wamsler.” (Länk till hela artikeln i kommentar)
Min omställningsresa började efter en sjukskrivning i 30-årsåldern. Jag hade ingen aning om att det var en omställning, just då sökte jag bara sätt att bli en hel människa. I traditionerna från Peru hittade jag inte bara vägen till helande inifrån utan även insikterna och orden: att det finns fler dimensioner av medvetande än vad vi vet i väst. Vi pratar om ”body och mind” men vi och allt levande är så mycket mer än så. Att naturen själv är den bästa läraren och helaren och att urfolken i världen tagit del av denna undervisning under århundraden medan västvärlden krigat och industrialiserat. Att vi därför inte behöver uppfinna hjulet på nytt utan bara gå bortom våra västerländska föreställningar och kan vända oss till urfolken som våra lärare.
För tio år sen var jag rätt ensam om detta sätt att tänka. Jag hade då inte kraften, modet, att stå upp och förklara för alla utan jobbade på i det tysta med de som var öppet sinnade och förstod vad jag pratade om. Jag tänkte som Ingemar Stenmark lär ha sagt: ”det löns’ int’ förklara för dom som int’ begrip”. Och jag stod med en fot i det gamla systemet, med en vanlig anställning. Tänkte att jag hade barn att försörja, och vad ska folk tro om mig?
Omställningen blev ännu tydligare då jag blev sjuk igen. Den här gången hoppade jag av ekorrhjulet och satsade på mitt eget företag. Med enormt många tvivlande tankar om det vettiga i det hela så gjorde jag det ändå för jag insåg jag inte skulle stå ut med mig själv om jag inte gav mig själv och företaget chansen.
Vad jag inte visste då, 2018, var hur många kvinnor vi är i Sverige som startat eget efter en sjukskrivning i cancer eller utmattning. Jag har träffat så många – vi måste vara tusentals som ställt om våra liv! Vi har alla stått inför faktum att det här kanske blir vår död. Och sedan tänkt: om jag får fortsätta leva – hur vill jag leva då? Och i det besluta oss för om vi får fortsätta leva, göra det vi älskar mest, jobba på våra egna villkor, strunta i vad andra tycker och stå upp för det som är viktigt för oss. Vi kanske kan bli målgrupp för en forskningsstudie? Jag är med i så fall!
I efterhand har jag tänkt att det är så galet att det behöver gå så långt att vi nästan dör för att ställa om våra liv. Men det säger en del om hur indoktrinerade vi är i omedvetna system. Innan industrialiseringen, och fortfarande i samhällen utanför västvärlden, är det sista utvägen att ta en anställning. Det som räknas är att leva på det man har, sitt jordbruk, sitt hantverk – det man ger till världen och lever av är vad man är bra på. Jobba gör man åt och för sig själv, inte en arbetsgivare. Men här har det blivit tvärtom.
Många får panik i blicken vid tanken på att förlora sitt lönekuvert. Jag var sådan också. Att marknadsföra ”sig själv” som företagare, bli synad, dömd och bedömd kändes gräsligt från början. Men samtidigt gav det mig ännu mer panik att tänka mig in i en situation där jag sitter fast på ett jobb där jag inte trivs, där jag inte ser någon annan utväg än att stanna till pensionen för att överleva och försörja mig. Inte konstigt att så många då blir allvarligt sjuka. Med det synsättet på livet är ju sjukdom den enda ”nödutgången”.
Omställning omfattar så mycket mer än att flytta ut på landet och bli självförsörjande. Det kräver heller inte att alla blir egenföretagare. På Skönhetens Väg, som är mina utbildningar i inre omställning, har ALLA som går just i år hoppat av ekorrhjulet. Några är eller har blivit företagare, några. blir pensionärer och kan ge allt till sitt engagemang. Men några har också bytt jobb, exempelvis från industrin till mer meningsfulla jobb inom vården.
Min vision som företagare är att stå upp för att entreprenörskapets verkliga vinster, som vi har glömt bort i myten om och jakten på tillväxt. De verkliga vinsterna, oavsett om vi är anställda, företagare eller pensionärer, är vad vi egentligen bidrar med till världen.
Länk till artikeln: